Training Log Archive: JL

Sprang med Malin ut till Råby där hon skulle köra en kortare OL-bana. Filmade och fotade lite medan hon sprang, men förflyttade mig då på cykeln hon tog dit. Kändes ok i kroppen efter den tuffa tävlingsveckan, men tar en lugn vecka löpmässigt ändå tänker jag. Noterade att jag i princip tränat lika mycket som i november då jag senast fick ont i hälsenan, dessutom mer löpning. Så lite återhållsamhet kommande vecka så kör vi på sen.

Nödvändig vilodag, inte minst mentalt.

Tråkigt var det idag. Riktig jävla bajsetapp ur alla synvinklar. Hade funderat innan hur mycket jag skulle göra mitt eget lopp kontra försöka hänga med exempelvis Emil Andersson som startade 32s efter mig. Beslutade mig till slut för att försöka göra mitt eget lopp. Blev dock helt fel fokus inför loppet med dessa tankar så mitt huvud var inte riktigt med alls under loppet idag. Så fort det knakade i skogen runt omkring mig så kollade jag dit och hoppades att någon från min klass skulle dyka upp. Redan till k1 så litade jag först på Emil, som var ifatt och om, sedan bestämde jag mig för att jag kunde bäst själv, sedan kom Andreas Bergander och jag kollade på honom, sedan leta själv igen, innan jag kollade på Emil, som kollade på någon annan som hittade kontrollen. Sedan försöka hänga på Emil till k2, men tappar lite i den steniga terrängen. Blir osäker och undrar om Bergander tog ett bättre vägval. Får korn på Emil och ser kontrollen utan att veta alls hur jag sprungit dit. Tappar sedan Emils rygg på väg ut och irrar själv i ett grönområde. Sedan går byxorna sönder totalt och det stör mig så använder en av nålarna till nummerlappen för att fästa ihop dem. Sedan skärper jag mig lite och går rakt på strecket resten av kontrollen och det går ju bra, ifatt Jonas Merz och Bergander efter mig dit. Ser Emil på långt håll över hygget, men har ingen fighting spirit alls idag. Känner mig besegrad redan. Går i rygg på Bergander till k7 där jag tappar honom in mot kontrollen och vänder om igen. Möter Merz, men tror han springer åt fel håll när det i själva verket är jag som gör det. Yrar i någon minut eller två och tappar helt gnistan. Ser fler folk komma ifatt och klarar inte av situationen. Sedan in i den riktiga skiten med sten i massor så långt ögat kunde nå. Tar ett riktigt lusigt vägval och blir ifattsprungen av Philip Persson och Johan Ek-Larsson och tappar dem sedan. Går dåligt i stenpartiet och eventuellt fel vägval till k10 där man kanske borde gått runt skiten. Ser Oskar Andrén i utgången från kontrollen och blir mer uppgiven. Dricker massor av sportdryck för att försöka skärpa till mig, men tappar bort mig omedelbart när jag lämnar stigen. Ingen plan och ingen koll öht på kartan. Vill bara hem. Blir omsprungen av några fler, bl.a. Erik Boman och Rasmus Svantesson. Nu får jag också ont av ett skavsår på ena tån och jag får jogga resten av banan. Går knackigt även då. Pisstråkig avslutning och ger mig på förhand i spurtuppgörelsen om vad som visar sig vara plats 30. Blir till slut 34:a, gick ut som 22:a. Drygt 20 minuter efter Emil Andersson som vinner dagens etapp (oh, the irony! Han blir f.ö. 13:e totalt) och tappar nästan 15 minuter av dem från k9 och in i mål. Fan vad jävla uselt. Och tråkigt. Framför allt tråkigt var det idag. Hela jävla veckan har man kämpat och sprungit runt på fjället alldeles för kort tid, men i fantastiskt vacker miljö, och letat enkla och självklara kontroller som synts på 200 meter håll, för att sista etappen dras ut i någon jävla kombinerad stenhög och sumphål för att leta kontroller man knappt kan se utan förstoringsglas och dessutom plågas med denna skit åtminstone en kvart längre än vanligt. Eller en halvtimme längre om man suger som jag. Värdelöst tråkig avslutning. Varför ska sista etappen alltid vara så fruktansvärt, gränslöst tråkig? Alltid i någon jävla rövterräng och med en fullkomligt fantastisk fantasilös avslutning. Tråkigt är ordet. Men i slutändan återkommer det alltid till en själv, och jag kan sammanfatta dagen med att jag var mer rädd att förlora än sugen på att vinna. Jag vek ner mig fullständigt idag.

C • Trist 4

Sen start idag, näst sist gick jag ut. Nervös hela förmiddagen, gillar inte att gå och vänta så här halva dagen. Tidigt uppe vid starten också, rädd för köerna. Resulterade i ganska lång väntan i blåsten på toppen. Väl iväg gick det bättre, trots att det var betydligt svårare idag än tidigare dagar. Framför allt var sikten sämre på vissa ställen, vilket gjorde att farten sänktes lite och det bommades mer generellt. Hade kanske lite för mycket respekt för svårigheten när jag tog ett höger-vägval på stig till k3. Tror dock inte jag förlorade mer än 20 sekunder på det, och slapp slugga uppför. Var ändå lite trött redan, sliten från några tuffa långdistanser, och det gick långsamt nästföljande kontroller. Orienterade dock bra, så jag tappade inte så mycket tid. Fortsätter att springa bra tekniskt och försöker pressa det jag har. Sedan lite osäker in mot k11 då jag inte vet exakt var jag är i höjdled och när jag inte får kontrollen direkt så vänder jag ut till stigen och läser in mig. Skulle bara fortsatt så hade den suttit där. Fortsätter sedan att vara försiktig på de korta, efterföljande kontrollerna, men missar inget. Skråsträckan till k15 är jobbig, typiskt upplagt för att göra bort sig, men jag hanterar den bra. Sedan är det bara att ta i så gott det går på vägen tillbaka. Nöjd med dagens lopp och har ett bra läge inför imorgon. Roligaste etappen hittills, äntligen lite svåra kontroller!

Tog en riktig vilodag för att återhämta mig ordentligt.

Morgonjogg i regnet.

Kändes innan start som att idag hade man allt att förlora och inget att vinna, man kunde bara misslyckas genom att missa grovt, stämpla fel eller skada sig. Tror dessa tankar präglade mig för mycket innan start och jag var inte riktigt på hugget. Lite mentalt sliten från två tuffa långdistanser kanske gjorde sitt också. I vilket fall som helst gick det inte så värst fort uppför fjället de första kontrollerna. Jag hittade visserligen kontrollerna direkt, och ibland långt innan jag var framme vid kontrollpunkten, men tappar lite tid löpmässigt. Gör sedan en sväng på kanske 25 sekunder till k5 när jag drar lite höger. Lite slarvigt, men jag tyckte verkligen jag hade koll på riktningen. Blir där ifattsprungen av Rasmus Svantesson och vi har mer eller mindre sällskap i mål. Trist att inte själv få någon rygg att gå på, det underlättar ju en hel del såhär på fjället. Springer sedan ok på den långa och lite kluriga k7, där jag väljer det enkla vägvalet ner i kärret och in därifrån. Sedan ett gäng mindre svåra, lite kortare, kontroller. Tydliga punkter och bara att springa på kompassen, men slarvar ändå med det vid två tillfällen. Inga stora misstag, men lite störigt. Ett ganska mediokert lopp, men en godkänd etapp. Gjorde inte bort mig och inte mer än 3.18 efter Martinsson som vinner idag. Hoppas på lite svårare banor på torsdag, för som det är nu är det för lätt, speciellt när man ser skärmarna på 100 meters avstånd, vilket har varit fallet alla dagar hittills.

Morgonjogg.

Inleder med att springa lite snett till k1, håller för mycket höjd och dålig riktning, men upptäcker rätt tidigt att jag har den otydliga stigen nedanför mig, för den är vit-snitslad och mycket folk springer där, så det var ingen fara på taket. Kanske berodde på att det var så mycket uppför till startpunkten som jag inte läste kartan. Sedan betydligt bättre några kontroller, och slösar även idag ca 30s på att stanna och ta vätska innan k4. Tungt som attan uppför till k5, vaderna stumnar totalt, och drar dessutom snett i ravinen när jag är lite för inkonsekvent. Jag vet att jag är dålig på den här typen av tuffa långsträckor, så därför är jag ändå nöjd att det ändå inte gick sämre än vad det gjorde. Tappar kanske någon minut eller max två på att jag springer lite sick-sack. Blir vid k5 ifattsprungen av Andreas Bergander och jag drar på rätt hårt till k6 och k7 med honom efter. I utgången mot k8 kommer Nils Spetz ifatt och springer om. Jag börjar med att trampa snett och det känns först ganska allvarligt, men efter någon minuts ångest försvinner det helt. Försöker hänga på ryggarna framför, men Spetz segar sig ifrån mer och mer och jag har en konstant lucka på ca 30 meter fram till Bergander. Som tur var så var k8 rätt enkel och man såg den på håll, för jag hade inte stenkoll. Tappar Spetz rygg efter k9 och det är tungt uppför. Sedan svår sluttningskontroll utför, i gränslandet mellan skog och fjäll, och jag har lite stolpe in känner jag, även om jag faktiskt gjorde det ganska bra och tog det lugnt hela vägen ner. Kunde gått åt helvete. Då dyker också Viktor Larsson upp och drar upp tempot igen och det är inte så svåra kontroller kvar. Läser mycket på kärren nedanför på skrå-kontrollerna k14 och k15 och gör det ok. Sedan mycket löpning in mot mål. Inte trött på samma sätt som igår vid målgång, nästan så att jag väggade igår känns det som såhär i efterhand. Idag var det mer mentalt slitigt, jag fick gräva djupt för att inte sätta mig ner och vila på sträckan till k8. Bra känsla efteråt, att kunna pressa mig själv såpass mycket är mycket värt att veta.