Training Log Archive: Ptr

Då är det snart dags. Tyvärr hade jag lite ont i foten under gårdagens lilla promenad i Marrakech, det oroar. Annars kändes kroppen piggare igårkväll. Nåväl, på med en lagom dos tejp, sen är det bara å köra.

Marrakech Marathon
43/567, +40.04 (TUM STEPHEN, Kenya)
Resultatlista
Mitt resultat (med film på målgången)

Dags att ta tjuren vid hornen och avverka min första mara (räknar inte den i Järnmannen). Platsen fick bli Marrakech. Med ungefär 400 km asfaltslöpning de senaste 3 (tre) månaderna så hade jag inga förhoppningar om någon supertid och bestämde mig för att 4-fart skulle vara ett bra öppningstempo och sen se om det kändes bra eller dåligt och anpassa efter det. Måltid alltså 2.48. Temperatur vid starten kl 8.00 ungefär 10 grader, perfekt för linne.

Startar i motionsgruppen tillsammans med 500 andra löpare, ungefär 50-100 meter framför startar elitfältet. Ser varken någon klocka eller förstår var startlinjen är så när folk börjar trycka sig igenom gränsen som arrangörerna försöker hålla upp och rösten i högtalaren börjar prata snabbare och mer upphetsat (på franska tror jag) så var det bara att börja springa.

Lite fart precis i början för att få en bra position är alltid skönt, så gick i typ 3.20-3.30-fart första km. Då hade jag kommit ikapp en klunga från elitledet med 7 afrikanska damlöpare och två stycken afrikanska herrlöpare som var med som farthållare/vätskelangare (och någon gång även påputtare). De höll 3.45-fart, vilket jag tyckte kändes som ett väldigt trevligt tempo. Redan efter en km hade alltså min taktik spruckit. Strax efter första vätskan (ca 6,5 km på min klocka, 5 km enligt deras markering) började jag känna att det här kommer bli jobbigt idag. Tittade till på klockan och insåg att farten hade trillat ner under 3.40-fart. Insåg att jag nog gjorde bäst i att släppa klungan och hålla mig till min 4-fart. Men då sjönk de åter ner på 3.45-fart och jag lät benen följa med i den farten ändå.

Vid andra vätskan efter 10 km (vätska, dvs vatten i flaska med skruvkork och apelsiner) så ökade de återigen farten lite, den här gången bestämde jag mig dock för att släppa och inte dras med i den farten. De fick en lucka på kanske 30 meter. Här kom vi ut ur marrakech och sprang in i en tät dimma så jag såg knappt gruppen framför mig trots att de inte var så långt framför. Jag försökte hålla 4-fart, men det gick ändå i 3.45 (benen ville visst inte lyssna på huvet). Avståndet var relativit konstant i ungefär 3 km och låren blev rätt kalla av dimman, men efter tre km blev det lite utför och helt plötsligt var jag ikapp klungan igen. Nu höll jag mig i klungan lugnt och stabilt fram till ungefär 24 km då hände något. Tjejerna började helt plötsligt "prata" med varandra, inte för att jag förstod vad de se, men det lät som om de inte riktigt var överens och farten sjönk markant. Jaha? och var händer nu då? Från att ha legat sist och bara flytit med så låg jag jämsides med de första.

Nåväl, det löste sig efter kanske 15-20 sekunder då en av dem verkade få nog och drog upp farten markant, klockan visade 3.20 och det var nu ett långt led som var lite utdraget. Dags för Peter att säga hejdå, nu blev jag själv och kände mig genast väldigt trött. Nåväl, pillade fram en energiel som jag sörplade i mig och fortsatte hålla 3.45-fart. Det gick fram till ungefär 32 km även om det var nära 3.50-fart mest hela tiden, trots att det var ganska många utförsbackar. Utförsbackar som fick mina lår att skrika varje isättning jag gjorde. Mitt försök att lyssna på Jespers råd hade alltså inte funkat speciellt bra (dvs att maran börjar vid 30 km). Men efter 32 km så var det ju bara 10 kvar, men inte vilka tio som helst. Man såg rakt fram och såg inte slutet på vägen så långt man kunde se och det gick lite svagt uppför nästan hela tiden. Det är inget som ett par försörda lår ville ha och riktigt jobbigt psykiskt. Att man var nära målet såg man inte förrän man svängde av den stora vägen med 400 meter kvar.

Sista 10 var en kamp mot att klara 2.48, klockan visade runt 4.30-fart, ibland tom 4.45. Vid 35 km lyxade jag till det med min andra energigel. Till slut trillar jag in över mållinjen på officiella tiden 2.46.39. Min egna tid från jag började springa tills jag passerade mållinjen säger 2.47.04 och en sträcka på 42.53. Förutom första vätskan och första tidspassagen så visade min klockan ungefär 500 meter för mycket hela tiden.

Nåväl, mina betyg (max fem *):
Träning inför: 400 km asfaltslöpning på tre månader är alldeles för lite, men mtp benhinneproblemet så ser jag det ändå som OK.
***

Taktik: 4-fart och sen se hur det känns, hade antagligen varit smart.
****

Genomförande: Inte alls bra, bröt planen direkt.
*

Loppet som helhet: Jag satsade hårt i varje fall, och även om jag inte lyckades följa planen klarade jag måltiden. Frågan är hur stor skillnad det hade gjort för låren med 4-fart istället för 3.45-fart.
***

Tröttheten då? Jag kände mig pigg och fräsch hela loppet, pulsen låg riktigt högt (kan knappt komma upp i den pulsen på intervaller). Det som satte stopp var låren, framförallt framsida, men även baksida. Helt förstörda av alla stötar.

Sugen på mer? Javisst, men då ska det vara mer asfaltslöpning före.

Hur gick det då för mina kvinnliga medlöpare?
Jo, de la beslag på platserna 1-7 och bästa tiden var 2.36.05.

C • splits 3

Sådärja, då var marapremiären avklarad på riktigt. Utförligare rapport kommer senare i veckan, men tills dess.

Planen att öppna på 4-fart höll ungefär två meter. Kom snabbt in i en klunga med 8 afrikanska damlöpare och deras tre manliga hjälplöpare. Farten låg på 3.45 vilket kändes lätt.

Vid 25 km lät det som om de blev osams (min tolkning av deras språk) och farten sjönk direkt. I ingefär 15 sek, sen drog de på och det blev ett led istället för en klunga och fart på 3.25. Nu var det dags för mig att släppa. Sen blev jag stumm och från att ha hålit 3.45 blev det snabbt 4 och så småningom 4.30. både fram och baksida lår helt förstörda. Kämpade för at klara 2.48 vilket jag precis gjorde. Typ 2.46.35 tyckte jag klockan stog på. Nu pol och en kall.

C • Bravo! 6

Dagen före. Börjar med att komma ner till cykeln och ha punka, stackars framfälg som ändå fick rulla ner för backen. Sen en fin liten löptur till tåget som jag precis han med. snart arlanda för flyget ner till Marrakech.

C • Live? 1

Vilan fortsätter, benen är sjuukt sega nu. Kändes som om jag knappt kunde få styrfart på cykeln till jobbet.

Lunchmys med Peter Alvarsson, bussgatan, genom valla och tillbaks längs malmslättsvägen. Sjukt fint väder om än lite småkyligt.

Hypokondrikern börjar vakna till liv, tyckte mig vara lite öm i benhinnan efter passet.

Eftersom jag hade ont i foten igår bestämde jag mig för att skippa den planerade träningen idag och låta fossingen, benhinnan och skinkan att vila.

C • Smart! 2

Rockgympa, var riktigt taggad på att köra på, men under uppvärmningen kände jag att foten inte alls ville vara med. "Stukningen" gjorde att jag inte kunde springa alls, trots tejpning. Lät baby ta hand om passet så ställde jag mig i hörnet och lekte lite istället. Var dock ganska omotiverad tyvärr så drar av lite på tiden för mesigheten.

Inte nog med det så var höger skinka inte alls glad idag.

Kanske lunchens massage som "släppte lös" nånting. Hoppas på det.