Training Log: vis

Ute och rastade mitellan lite idag, den såg lite ledsen ut när den hängde i sin ensamhet på stolen och torkade efter tisdagens batalj med vädret. Armen eller snarare nyckelbenet börjar kännas rätt bra nu och när man bara tänker på att vänsterarmen inte är hulken stark och bör användas med försiktighet kan man leva ett nästan normalt liv dvs äta, träna, sova och spana brudar på handels. För diverse dagdrömmare eller annat löst folk utan fast sysselsättning rekommenderas verkligen handels innergård en solig dag.... Nu är väll kanske inte högerarmen heller hulkenstark till vardags men jag har hört att man ska jobba med målbilder...

När emma väl fick ordning på matten igår, ordern var att jag skulle hinna vara i skolan 9 och emma föreslår då 70-75min start klockan 7.20, så blev det beslut om att dra ut och slira lite skogsstigar tidigt som satan. Extra gott då när man vaknar av fågelkvitter istället för klocka och tänker att nu är en del av 2x150 antagligen rätt sur för att jag inte dök upp men sen ser man att klockan är 5min innan planerad uppstigning och dagen är räddad. Som den försoffade lätt alkoholiserade kedjerökare man lyckats bli sedan den totala floppen på 10mila så kändes det ändå till en början rätt bra. Det avslagna nyckelbenet svarade väll lite negativt när man halkade ner för någon sten på geten men annars rullade det på fint och rätt fort fram till vi kom ner vid lilla delsjön. Min kropp var nu rätt trött men det sket Emma fullständigt i och för att inte totalt förnedra sig och vika hemåt så fick man stoppa in ett bättre virkesupplag i käften och bara mata på.
Noterbart är att jag även med stora ensos centrallager ved i käften klarade av att tjöta på rätt bra även om det blev tyst i en del backar.

Som tur var för mig men kanske även emma och damernas förstalag på jukola, så gick det rätt snabbt på vägarna idag så det kändes faktiskt mer som att det var emma som var jävligt stark än att det var jag som var riktigt kass!

Eftermiddagen spenderades med att ta sig hem till de skånska slätterna för en blixtvisit. Fy fan va gött skåne är alltså! Man får glida förbi rapsafält och päreåkrar, ser havet från sovrumsfönstret och kan ostört kliva runt naken i trägården utan att det är något konstigt med det. Nu praktiseras väll i och för sig denna rutin även på studiegången men grannarna har bland visat ganska märkliga ansiktsuttryck när detta sker.

På plussidan är såklart även kollektivtrafiken och då tänker jag inte på punktligheten för den är ju konstant i klass med västtrafiks en dag i november när det trillat ner 1 korn snö på rälsen. Här snackar vi om uppläsningen av hållplatserna, inte är det en svag viskning från någon menlös hen figur här är det en rejäl skånepåg som brölar ut nästa station klar och tydligt så att man bara ler och njuter av färden. Skulle västtrafik hyra in redig skåning istället skulle resandet öka med minst 100% direkt. En redig göteborgare som fiskat hela sitt liv skulle kanske också funka men då ska han vara så grov att till och med classe skulle behöva en tolk för att förstå vilken station han var på väg till.

Fördelar med att inte vara hemma så ofta är ju att servicenivån stiger när man väl kommer hem och såklart fick man ta del av den fantastiska skånska matkulturen. Även om man inte fick någon äggakaga eller aningens mer mediokra spiddekaga så kunde man ändå med glädje sänka ett kilo färskpotatis till det kadaver som grillen för aftonen hade kremerat. Tsazikin bör nästan också få ett hedersomnämnande när man orkat knappa ner såhär mycket text. Vitlökshalten i den får ju strands vitlökslasnge att framstå som ett skämt och då har jag fortfarande inte kunnat sanera väggarna i sovrummet från den inpyrda vitlöksdoften från tre veckor sedan.... För att garantera att dagens träning inte skulle ge någon negativ effekt på vikten så hans det även med en rejäl kladdkaka innan man i matkoma packade ihop för dagen.

C • Det kan inte vara bra med f... 1